Mat är ju ett hett samtalsämne överallt. Och ännu mera kanske här eftersom vi oftast spenderar en timme varje dag tillsammans på kaffe och lunch. Dessutom har ju alla med sig sitt eget mellanmål och sin egna matportion.
Jag kan bara konstatera att allt eftersom tiden gått har vi börjat lyxa till våra portioner med både sallader och grönsaker. Frukt till kaffet är mera regel än undantag numera.
Nu har vi tagit det till en ännu högre nivå och börjat tänka på att undvika engångsförpackningar och plastpåsar. Något zero waste är det inte fråga om men vi tar åtminstone med smörgåsen i en tvättbar plastlåda istället för en plastpåse.
Nivån på våra diskussioner kan ibland, mellan all verkstadshumor, höja sig till oanade akademiska höjder. Vi diskuterar klimatångest, elbilar, utbildning och båtutveckling. Och ibland kan vi bara konstatera att vindmöllorna mot Yxpila surrar långsammare idag…
Killarna i produktionen är också härliga typer.
Jag hade ärende till lagret och spenderade några minuter där. Strax efter att jag gått kom en däckskille in, snusade med näsan och fråga:
– Ha ni haft besök åv kvinnfolk jär?
– Jåå, Susanne va in en sväng.
Varpå han suckade och sa:
– Jaa, jaa … ti pa faa tå ja kåmber.
En lärare på vift 