Tänk, nu är jag där igen och söker material på Utbildningsstyrelsens hemsida…
Var igår morse inbjuden till Handelskammarens Oppisopimus aamupala i Karleby.
Paula Erkkilä, från Österbottens Handelskammare, inledde föreläsningen med att fråga:
– Vilka yrken behöver vi utbilda de unga i för framtidens arbeten? Vem sköter till exempel de framtida robotarna?
Kände mig som på mammas gata och fick genast en hög igenkänningsfaktor från läroplansarbetet de senaste tre åren. Vill därför dela med mig av en bild från min och Ann-Helen Mäkeläs föreläsning, en kick-off för lärare och föräldrar i Chydenius och Villa skola i augusti 2016. Då lyfte vi fram samma problematik som Paula hänvisade till; vi vet inte idag till vilka yrken och arbetsuppgifter som vi utbildar dagens barn och unga.
Så var jag, som sagt, där igen…
Denna gång är det dock inte elever utan studerande, denna gång är det inte den grundläggande utbildningen utan yrkesutbildning, denna gång är det inte LP2016 utan läroavtal och denna gång behöver jag inte skriva någon läroplanstext utan får använda de direktiv, idéer och verktyg som andra arbetat fram. Men det är fortfarande en fråga om mångsidiga inlärningsmiljöer och att lära tillsammans. Det är fortfarande en fråga om att utarbeta en personlig lärstig/ett personligt studieprogram för den unga, ge personlig feedback/feedforward och allmänt stöda den unga i (skol)arbetet.
För bara någon vecka sedan ingick vi på Sarins Båtar ett tidsbundet läroavtal för en ung, duktig arbetstagare som vill ta Båtbyggarexamen på detta sätt. Eftersom hen bor i Karleby men är svenskspråkig så delar Keskipohjanmaan oppisopimustoimisto och Optima på ansvaret för detta läroavtal. En win-win situation för alla parter, som jag ser det.
Denna vecka är det nationell Läroavtalsvecka, därav denna frukost i företagshuset Evald denna mulna onsdagsmorgon. Liisa Sadeharju och Anu Haapasalo gav en första information om vad den nya yrkesskolereformen innebär för studerande, lärare och arbetsgivare.
De menar att det finns ett behov av en förnyelse för att bättre kunna svara mot samhällets och företagens förväntningar och behov. Det som arbetsgivare har efterfrågat blir nu verklighet i och med denna förändring. Liisa och Anu förhåller sig positivt till den nya reformen men förstår också att det finns en del farhågor och frågetecken. Har företagen det kunnande som behövs för att ta emot studerande? Faller allt ansvar nu på företagen? Lär sig studerande det de behöver med detta nya system? Och hur är det med lärarna, behövs deras kompetens och kunnande härefter?
Anu poängterar att inga förändringar sker över en natt, det gäller att ta en liten bit i taget. Yrkesskolan behövs och består även framöver. En del unga behöver och vill gå i yrkesskola för att erhålla en examen medan det för andra lämpar sig bättre att erlägga examen via ett läroavtal.
Föreläsningen avslutades med en presentation av den nya webbplatsen Ohjaan.fi som kpedu har hjälpt till med att utarbeta i samarbete med Omnia. Jag har försökt leta på nätet ifall det skulle finnas en liknande webbplats på svenska men icke. Vad är då Ohjaan.fi?
”Webbplatsen är avsedd att fungera som ett stöd för det lärande och den handledning som sker på arbetsplatsen. Detta lärande ska arbetsplatserna, handledarna och arbetsorganisationerna förverkliga tillsammans med lärarna vid yrkesutbildningen.” (fritt översatt)
Sedan är det bara
att sätta sig ner på en sten,
och fundera …
hur gör vi nu?
Länkar: Filmer på yuotube relaterade till ohjaan.fi. Yrkesskolereformen (Undervisnings- och kulturministeriet)
En lärare på vift 